"Att flyga idag är, oavsett flygbolag och resmål, lika med att bli behandlad som en sopa under hela flygningen. Man får kura ihop sig på ett otillräckligt, ja, löjligt litet utrymme, där man inte kan resa på sig utan att störa samtliga grannar i stolsraden, och man möts omedelbart av en radda förbud som meddelas av flygvärdinnor med falska leenden. Så fort man kommit ombord har de tillskansat sig ens personliga tillhörigheter och låst in dem bakom bagageluckor, så att man inte under några omständigheter kommer åt dem förrän planet har landat. Under hela flygning utsätter de en för alla upptänkliga trakasserier, samtidigt som de ser till att man inte rör på benen eller gör någonting överhuvudtaget, utanför aktiviteter inom en mycket snäv repertoar: dricka sodavatten, titta på amerikanska videofilmer, köpa taxfreevaror. Den ständiga känslan av fara, som underblåses av ens inre bilder av flygkrascher, den påtvingade orörligheten inom ett begränsat utrymme, framkallar en så stark stress att man kunnat konstatera dödsfall på grund av hjärtinfarkt hos passagerare på vissa långdistansflygningar. Denna stress gör besättningen sitt bästa för att maximera genom att förbjuda passageraren att bekämpa den med gängse medel. Fråntagen både cigaretter och läsning var man redan, och man blir numera allt oftare även fråntagen alkohol. Gudskelov bedriver subborna än så länge ingen kroppsvisitering; i egenskap av erfaren flygpassagerare hade jag kunnat förse mig med ett litet överlevnads-kit: några stycken Nicopatch 21 mg, en karta sömntabletter, en plunta Southern Comfort. Jag föll i seg och degig sömn när vi befann oss över före detta DDR."
Så beskriver Michel Houellebecq resandet i den ädlaste form. Citat från hans bok "Plattform".
